Att det ska vara såååå jobbigt att inte göra någonting..

Alltså här har man varit arbetslös i några månader (innan mammaledig) och man liksom tynar bort i en dimma av tristess/frusration/ilska och apati....

Jag vet inte VAD jag vill , vet inte OM jag kan....vet inte VAD jag kan...

Huaaaaa..

Men nu har jag låtit ilskan ge mig lite knuff i dag och ringt ett par chefer och skickat iväg mitt cv.....tide får visa vad det blir..

Nu kan jag kanske rulla ihop mig och bli snäll ett tag....

För visst ser det välgörande ut?