Min snart 2åring hade en sån "där" natt igen....

Hans tal utvecklas med en rasande fart nu och han härmar allt..försöker använda alla ord på rätt sätt och göra sig förstådd...

Och det är nu , när han går igenom någon utvecklingsfas, som det brukar strula till sig på nätterna..

Så i natt var det dags...

01.00 vaknade han och slängde "Gogge" i golvet (gosehunden) och SKREK..

sen skrek han efter Gogge.

Och jag vaknade yrvaket och gör dundermiss 1...

Jag ger han Gogge och bäddar ner..han ligger tyst och stilla ca 5-10 min....

detta fortsätter ca 1,5 timme..

ATTANS!!

Att jag inte lärt mig...men man är så trött då när han skriker första gången och vill bara få tyst på han.

Men i hans ögon så hjälper jag och tröstar han från nattens mörker..och då kan man ju inte somna om tryggt...om inte mamma är där var 5e minut..

Jo ja -Ta upp han skulle ni kanske säga....

Och då blir han ännu värre VET jag av erfarenhet.

Då måste det ju var riktigt farligt att sova..

Så det är bara att börja om...

Låt han kasta Gogge och SKRIKA....bekräfta endast muntligt...inte hela tiden utan ett par gånger...sen vet han faktiskt det..

Att mamma är här det är dags att sova.

Jag ramsar "Natti natti sussa gott nu"

Jo då han vill ha GOGGE...men han har han kastat och då får han ligga var...

garanterat kommer han lära sig till kommande nätter att man håller fast vid sin älskade Gogge.

Till slut ger han upp....suckar...ja ja det är väl natt...

När skrikkulmen var som värst så lägger jag han ner utan att säga nått..

Observera att inga tårar spills...utan han är frustrerad och arg...liskom

Han somnar klockan börjar närma sig 04.00

Usch imorgon är jag beredd..

Här ska banne mig sovas!

Jag vet ju hur mansom mamma gör...tänk att man bara glömmer hela tiden..

*snott bild från reklam*

Min goa lilla tvåring har oxå sin utbrott på dan...han utvecklas och har humör, är trotsig och helt underbar för det är sunda barn som kan bli arga och utforskar världen..

Men säg inte det till mig kl 3 om natten ;-)