Så satt man här..håglös och dagen efter en fruktansvärd gråtmild dag...

Man satt i resterna av sin stora förvirring...

Då..välsignas man igen...

Av inspiration och framtidstro....

Någon drog defeneitivt i mina tåtar :-)

Jag säger bara TACK TACK TACK så väldigt mycket.

Nu brinner den lilla lågan igen som saknat...

Nu ska jag lägga lite mera tankar till glöden som ska få växa sig varm stark och fruktbar.

Tack alla    mina älskade som står vid min sida, tack älskade sambo och alla ni andra som gör mitt liv berikat.

Kärlek

Konstigt nog känner jag ett eländigt vemod....

Vet ej vart jag är på väg...

Saknar min familj...min stora familj...

Vill inte lämna min lilla familj...

Hittar inte glöden...

Har tappat kontakten...

Står kanske mitt i stormens öga....var det en som sa....

Skön tanke....

För då virvlar ju snart livet vidare.....snart....

   Ett underligt fenomen är den där egentiden..

Jag har ,mer än det flesta som jobbar ialla fall, såå mycket egentid där jag kan förverkliga och utveckla mig, göra mina hobbies och träffa vänner...

Det är bara det att ....det gör jag inte...ialla fall inte i den grad jag önskar..

Jag vill oxå ha mera "egentid"!!

Jag får nog kanske mindre gjort än de flesta heltidsarbetande.

Jag hör från mina väninnor som oxå är "mellan två jobb" att så känner även de.

Man bör ju vara väldigt driven för att orka vara kerativ i denna deprimerande situation.

Jo ja jag får mina ryck och nog blir det tvättat, städat, lagat mat...etc...

Men jag borde ju få underverk gjorda på en 40 timmars vecka???

Eller...Lämna son vid 9(varje dag en sovmorgon)

Hem.....skriva lister om vad man borde göra..

Äta kanske....borde träna nu då...

Oj var kl 12....ups....ja

Till affären.hämta son....

Sen är det kväll....

Men imorgon.....

Allt är j-ligt stressande!!

Jag, så där håller det på för det mesta.

Önskar mig en bättre disiplin för det jag vill göra.

Har gett mig den på att förändra mig..

Mitt första steg är att se på mitt måleri som ett jobb!!

MINST varannan dag ska jag måla de timmar jag är ensam hemma.

Det är väl enskaplig början.

Puss på er

Så vill man ha en föränring igen....

Man sätter nya mål och vill nya saker.....

Men hur slår man an på denna nya väg utan att trilla i samma fåra som förut....

Känner mig som bowling klotet som bara dras till rännan....

Ska banne mig hitta receptet på hur man gör...

Har inte tid att gå bakåt...

Har så mycket att förverkliga framåt :-)

Puss på er där ute