Har hamnat i en svacka....

Ser ingen ljusning...

Förbannat!

För livet är så bra...

med barn sambo och allt....

utom jobb och denna surrighet.

Längar än hit och än dit...

ska fundera lite...över här och nu..

Återkommer

Tja

Ibalnd kan man ha för mycket tid...

Man får plats med så mycket tankar och alla funderingar kan ta en ifrån verkligheten liksom...

Man funderar över livet stora pussel ...och börjar oroa sig för mycket för trivialer..

Man kan ju oxå få många bra ideer och få andra saker gjorda än när man annars trampar på på livets stig..

Men jag brukar mest hamna på apativägen...

Surfa runt på datorn...eller nått..opsan vad klockan blev då!!

Men med lite disiplin i sitt irrande kan det bli nått bra...

Jag målar lite

Rensar skräp

Och nu BAKAR BAKAR BAKAR...

Allt regnande har gjort att man vill unna sig nått det är ju sååå synd om oss männskor när det regnar :-)

Såg ni minnes stunden för MJ på tv i tisdags...

Låg hela kvällen och en bit på natten och funderade sen...

Hans död berör HELA världen....vare sig man sörjer  han eller ej..

Hans död får en att tänka på hur mycket i vet om en del människor...

MJ vet vi ganska mycket om, tror vi.

Men hur mycket vet du om din granne?Syster? Vän?

Tänk om han dog i ett syfte?

Världen har en kris som sällan skådats...det ser inte ljust ut..

Miljömässigt och ekonomiskt..

Fler och fler blir utan jobb och få får nya...

Detta fick våra hjärtan att öppnas en stund...

Att tänka på andra sätt...

Död sker ju hela tiden...men den hamnar inte på varje tidningsframsidan rätt upp i nyllet på dig.

Om den inte heter MJ...

Åhh jag vet vad virrigt det blev..bla bla...

Men vad jag vill säga...

Hur du än har det..

Men jobb, kärlek, hälsa och väder!!!

Så blir det alltid sol efter regn....

Och man orkar le igen...hemligheten ligger i att leva i nuet!

Så .....HEJ! Vad roligt att det regnar då kan jag ju baka bullar i dag och spela musik på högsta volum...(innan sonen kommer hem, för då säger han bara -låter-låter! och håller för öronen.

Så lev på er PUSS!

Min själ är lite trasig...

Känns som man lever brevid...

Uppfattar allt långsamt...

Jag är såå trött..

Det är naturligtvis sömnbristen som delvis gör det...

Min son vaknar om nätterna(inatt 3.30 och höll igång till 5)

Men oxå bristen på tomtid...

Egen tid har jag väl...men den är fullbokad med tvätt mat..stress hinna hinna....

Knappast tid för vänner eller annant...

OCh så mkt praktiskt att tänka på nu när min pappa dött..

Min syster är OTROLIG som sköter det mesta inför begravningen.

Vet inte hur jg någonsin kan tacka henne , Puss!

Jag ska inte alls klaga men får dåligt samvete....jag kunde delat det bättre med henne...

Vi pratar så mkt det går.

Under ytan på mig bubblar det nu..

av sorg

ilska

nada tålamod

oro

stress

Har fått ont ikäkarna och magen.

Springer på toa flera gågner om dan.

äter en massa onyttigt...som jag ångrar

mår illa....

Är så ledsen...och besviken...

Inget händer med vårt sovrum...

Det skulle lösa så mkt...vår sömnskulle förbättras och livet skulle "rulla"

Men nu står det still....

Önskar mamma bodde i närheten och kunde hjälpa mig med Lu...

Är ingen trevlig mamma själv nu...

Hade sett fram emot en stund meditation i kväll....

Men det ser inte ut att kunna bli av...

Sambo får hjälp att dra upp granstubbarna på tomten i kväll....

så jag får vara hemma...

Jag ramlar snart ihop....

Måtte änglarna sända mig lite kraft...

Steg med ganska lugna steg ut ur sjukhusets länga svala korridorer efter 2,5 dygn där inne.Ute kändes luften ljummen och doftade av körsbärsblom.

Kan ni känna det?

Jag Körde planlös från parkeringen, hade ingen aning om hur jag skulle komma till E4. Men tänkta att det löser sig säkert…alla vägar bär någonstans.

Och mycket riktigt….

Efter ett tag var vägen bara där framför mig.

Jag är ledsen och glad på samma gång….konstig känsla med så självklar.

Ledsen för att det var sista gången jag ”Såg” min far men glad och tacksam för att få ha delat denna sista tid med han.

Syster min fick gå sista biten med han.

På en sal låg min far och kämpade för luft….för att få vara ångestfri och för att slippa känna smärta.

Jag och min syster har suttit vid hans sida var minut….min syster ännu längre än jag

Sakta talade han ibland och vi har sagt massor av saker man oftare borde säga varandra

Cancern hade honom i sina klor och hans tid var ute för nu.

Det visste vi så väl och önskade honom bara ett lugnt farväl.

Vi  sa att vi älskar han och han sa att han älskar oss.

Vi önskade honom  en färd till en bättre värld…utan smärta och utan sorg.

Han längtade dit…och vi hälsade honom adjö för nu, tills vi ses igen.

Han såg oss i ögonen och jag tänkte att jag var tacksam som fick gå så nära en person i detta ögonblick.

Vi har blivit starkare, min syster och jag.

Mitt i sorgen så ler vi.

Vår pappa ha fått frid.

Länge fanns änglar vid hans sida och till sist följde han med, han såg dom och kände sig trygg.

Pappa somnade in kl 00.45 så stilla med en dotters hand i sin.

Älskade pappa

Efter våran långa dag på Trädgårdsmässa så skulle vi hem.

Mamma skulle följa med mig till Gävle för att hjälpa oss när jag ska in för handoperation...imorgon...huuu det pratar vi om sen...

Ialla fall...vi tog pendeltåget till T-centralen och där låste vi in våra väskor och promenerade(som vi inte gjort det hela dan)til Klara kyrka som ligger vid centralen.

Kyrkan var öppen och kören övade...vi satt ner en stund och tog lite bilder..

Fridfullt och fint och vi kunde hämta lite energi för vår fortsatta resa.

Men ensamma var vi inte i kyrkan :-)

Vissa saker flödar och är klart...

Andra är dunkla och ibland helt dolda...men andra verkar veta...

Känner mig förvirrad och jag grubblar....hmmm

Nått jag sällan gör ..inte så här i alla fall

Kanske är det så att jag som nu sover så dåligt inte får vila de små grubbelcellerna..

Kanske måste jag gå igenom denna period av ovisshet...

Kanske är jag bara nojjig...uttråkad,less på vintern....

Kanske vill jag fortare framåt än jag orkar med just nu..

Kanske är jag lite orolig för kommande handoperation oxå...

Vet inte ens vad jag grubblar på egentligen..

Överlag är stesströskeln sänkt rejält...känner att jag biter ihop käkarna..

Kanske är det så att man blir så när man har en son hemma som gnäller nästan hela sin vakna tid

DET är såå uttröttande...

Har liskom en klump inom mig...

Gårdagens meditation gjorde de faktsikt värre...eller det utlöste det kanske..

Fan e så där gråtmild igen..

Pms? haha

Med tanke på förra inlägget...

näää tror faktiskt inte det..

Saknar min MOses något enormt!

Särskilt när man är lite loost....han var underbar då....

Tänk vad en katt kan göra :-)

Moses

I fredags var det baluns i byn...

Våran kyroherde sjöng Elvis låtar på vår lokala krog och jag tror hela bygen var ute.

Det hade annordnas en "tjejförfest" med lite mat och skratt, som jag blev med bjuden på.

Allt låter vä l otroligt roligt och något man snabbt hänger på....ivanliga fall.

Jag tackade först JAAA...men ångrade mig efter ett tag...

Önskade faktsikt inget hellre än att sitta hemma....med min sambo, son och hund...

Kännde mig sååå gammal...tankar som...det är kallt ute,jag har inget att ha på mig, sen ska man ta bussen hem!!...och så kostar det inträde...

usch!!

Jag gillade inte min inställning alls...

Men troligen var det ju bara ett uttryck som kroppen gjorde för ..-

Nej jag vill ta det lungt!

Jag vill gärna festa loss (gudarna ska veta att det inte blir så ofta nu för tiden)

Men jag vill oxå sova( ännu mindre av denna varan)

Så jag kan med god säkerthet säga att NÄSTA gång tänker jag inte banga ur.

Det är bara det att ibland måste man lyssa....och det gjorde jag...

En del vänner belv ändå lite förbryllade...och oroliga..

Men då kan jag meddela att redan på onsdag ska jag ut...på resturang i stan. Så jag har inte alls gått ner i källaren för att aldrig komma upp.

jag bara lyssnar till mitt inre väsen...(konstigt uttyck det där...väsen..)

Jag har oxå börjat återuppta forna uttrycksformer och det tar lite på kraften...

....nu blev ni nyfikna va....ja man vet inte.....ni kanske få se...sen

Så jag behöver ladda lite mer än vanligt..

Men jag får all energi jag behöver när jag ber om den...så de är just det man måste göra...göra rum och tid för att be om mer energi..

Det kan man ju göra lite olika...en del dansar..en del promenerar,tränar,spelar bingo.....ja ni fattar...man måste hitta SIN väg till energipåfyllnad.

Jag tror jag har hittat en stig som leder dit..

Jag är ialla fall stolt att jag känner igen teckna på att det är dags för påfyllnad INNAN det är tomt..

Och att jag VÅGAR ta ett steg bakåt.

Så kram på mig :-)

Vem kan gå hemifrån när man har en sån här go energipåfyllare hemma??